Det tar tid att bygga en katedral

»Vi ser med förväntan på det fortsatta arbetet.«

Det finns en berättelse som går så här:

En vandrare passerade ett stenhuggeri. Tre arbetare jobbade med att hugga ut stenklossar. När vandraren frågade dem vad de gjorde svarade de med tre olika svar. Alla svaren var riktiga på sitt sätt men avslöjade olika perspektiv på arbetsuppgiften. En fräste surt: ”Det här enformiga arbetet har jag gjort i fem år. Inte särskilt kul.” Den andra svarade: ”Jag fixar fina fyrkantiga stenar så de ska passa i muren där borta.” Den tredje log och sa: ”Jag bygger en katedral som kommer att bli helt fantastisk. Ser du muren där borta, jag ska göra fina fyrkantiga stenar som ska bli en vägg i katedralen. Det blir något att visa mina barnbarn!”

Det tar tid att bygga en nationell politik. I regeringens höstbudget fanns kulturskolan med. Även om många tycker det bara är småpengar som satsas är det dock några byggstenar som handlar om fler utbildningsplatser som ska passa lärare till kulturskolan, ökat statligt ansvar genom ett kulturskolecenter på Kulturrådet och sen fortsatt statsbidrag till kommunerna för att öka tillgänglighet till kulturskoleverksamhet.

Men nej, en riktig nationell strategi är det inte ännu. Men det finns incitament som pekar i rätt riktning. Det är också en styrka att dessa första grundstenar byggs både via utbildningsdepartementet och Kulturdepartementet. Vi ser med förväntan på det fortsatta arbetet.

Projektet I dina skor går mot sin avslutning och vi får i detta nummer läsa om det ömsesidiga mentorskap som kan uppstå när barn möter professionella utövare och om ett lärande i olika dimensioner. Att bli inspirerad av en yrkeskunnig utövare kan vara en riktig kick. Att gå i ”någon annans skor” är lärorikt. Funkisverksamhet på kulturskolan finns det många exempel på. Vi tar del av reportage och påminner oss om att kulturskoleverksamhet är en verksamhet för alla barn och ska ges rätta förutsättningar för att ta del av utbudet.

I veckan har jag gjort ett antal lektionsbesök och påmindes igen om alla viktiga ögonblick, där konsten och uttrycken växer fram tillsammans med elever i olika åldrar och med så olika förutsättningar. Det tar tid att bygga en ”konstnär”, men med bra byggstenar är man på väg.