Ett utforskande förhållningssätt!

Vandrar nere vid havet. Go musik i öronen och raska steg i vattenbrynet på den oändliga sandstranden. Har lagt några sparade semesterveckor i ett land där solen är synlig på dagarna och värmen ljum om nätterna. Som omväxling mot gråtunga novemberdagar i hemlandet, där vi kurar skymning dygnet runt och tappert väntar på ljusare tider.

Man hinner tänka mycket medan man promenerar. Tanken vilar självständigt och behagligt utsträckt. Den flyter sinnligt i alla möjliga väderstreck medan benen trampar på. Havet glittrar och vinden är varm och snäll. Händelser och personporträtt från böckerna jag läser varvas med reflektion kring vardagens olika upplevelser. Distansen till saker ger perspektiv. Konturer och skuggor lägger sig tillrätta och låter tankarna analysera och iaktta. Jag tänker att det är berikande att ha tid med sig själv och hinna höra vad man tänker. I detta tidningsnummer är temat forskning och vi ställer in kikarsiktet särskilt mot det område som berör musik- och kulturskolans verksamhetsfält. Att stå på faktamässig och vetenskaplig grund är ett fundament som ger styrka i diskussionerna och röst åt det osagda. Att arbeta med forskning är en grannlaga uppgift som ställer synnerliga krav på arbetsmetoder och förhållningssätt.  Det gäller att ringa in bästa frågeställningarna och göra studierna som ger underlag så slutsatser kan dras. Men en forskares vardag handlar också mycket om att nå ut och bli publicerad i skrifter som räknas. En intressant heldag tidigare i höst träffade jag och kollegor i Kulturskolerådet ledningen för Örebro universitet/musikhögskolan och professor Eva Georgii-Hemming för att sätta oss in i aktuella utbildningar och forskningsprojekt som berör musikvetenskap i synnerhet och forskning kring kultur i allmänhet. Utbildningsväsendet och praktiken behöver hitta fler kontaktpunkter. Många som arbetat länge längtar efter att kunna gå vidare med sina erfarenheter och utvecklas. Att få möjlighet att forska är en väg. Men det kräver också utbildning i konsten att forska för att kunna forska!

När mina tankar där på strandpromenaden hoppar och skuttar i sin egen takt, tänker jag lite på att ett spännande forskningsområde också är att faktiskt lära känna sig själv! Ju äldre man blir ju mer verkar det finnas att lära och förstå. Semesterlitteraturen har påmint mig om olika personöden och om händelser som sker och påverkar en människas liv. Som barn måste vi vid någon tidpunkt lämna det trygga enkla livet och försöka ta oss igenom tonårssökandet och hitta identitet och oss själva för att sedan resten av livet försöka reda vad som hände! ”Sätten vi saknar våra liv är livet” skrev Randall Jarell. Verktyg som musik, dans, bild, teater, film och litteratur ger dimension och kraft i utforskandet av olika relationer. Jag läste nyligen en dialog där författaren Richard Ford uttryckte det: ”Konstens allmänna poäng är att få oss uppmärksamma. Eftersom konsten alltid på ett eller annat sätt handlar om livet utgår den automatiskt från att livet är värt en sådan uppmärksamhet”.  Konsten att ha en bra relation – både till sin partner och till sina vänner, men också till sina föräldrar, syskon och barn m m är en ständigt pågående forskningsprocess med nya upptäckter och lärdomar. För några år sedan var mitt barnbarn på besök hos mig i Solna. Han var väl en 4-5 år då. Vi var ute på promenad, tvärs över gatan på skogsklädda klipphäll som jag dagligen ser från lägenheten. Rätt tråkigt för mig men för honom var det okänd mark. ”Mormor, vi kan leka att vi är utforskare”, föreslog han och steg på pigga ben ut i den oländiga terrängen. Så vi gick på äventyr med nyfikna sinnen som gjorde att varje liten buske och varje klippsprång blev till spännande nya upplevelser i fantasins mäktiga land. Förmånen att få gå tillsammans med barn som gör sina första upptäckter i kulturens magiska land är enastående. Det är en stor glädje och ynnest att få förtroendet att bli följeslagare till ett barn som med nyfikenhet och mod ger sig ut i det okända. Till sist ett citat av Viktor Sklovskij: ”Konsten som grepp” 1916: ”Vårt liv är så fullt av upprepningar att vi till slut knappt uppfattar det längre. Konstens uppgift är att bryta vaneseendet så att vi upptäcker vår känsla för tingen, för orden, för världen, för de människor vi älskar. Annars passerar detta vårt enda liv förbi som om det aldrig varit.”