Kulturskolan – kvalitet i allt!
Ofta ställs kvantitet mot kvalitet. Jag menar att båda begreppen är beroende av varandra, då en bredare bas ger en skarpare topp. Kulturskolan är kommunernas största satsning på barnkultur, och ska vi behålla den positionen måste vi bli bäst på att kombinera kvantitet med kvalitet.
Kulturskolans alla anställda har som uppdrag att möta tre kategorier av barn och unga: Den första kategorien är barn och unga som av olika skäl inte känner till kulturskolan och som vi når med uppsökande arbete. Kanske bor de i ett område där de flesta föräldrar kommer från ett land där det inte finns en inarbetad kulturskoletradition. Måhända handlar det om tonåringar som tror att kulturskolan bara är för småbarn, eller finns det andra gamla fördomar gentemot kulturskolan. Vår uppgift är att med kvalitet bryta ner motstånd, väcka entusiasm och visa på möjligheter.
Den andra kategorin är barnen i kö, och hur minskar vi köerna? Jo, mer resurser är givetvis välkommet, men det handlar också att utveckla den befintliga verksamheten. 58 % av all undervisning i kulturskolan är individuell undervisning, där en lärare möter en elev. Är det verkligen det effektivaste sättet att undervisa? Jag ser det som självklart att gruppundervisningen utvecklas mot en högre kvalitet i framtiden, och blir ett kraftfullt alternativ till individuell undervisning. Där det införs blir det populärt hos både lärare och elever, för det är roligt att jobba många tillsammans! Och på köpet minskar köerna!
Den tredje kategorin är givetvis eleverna vi redan har i kulturskolan. En utmaning vi har där är att få eleverna att stanna när de når tonåren. Givetvis kämpar varje lärare med den frågan, lyfter sin undervisning och gör allt för att få eleven att stanna, men kanske är detta inte en fråga för den enskilde läraren? I en kulturskola med kvalitet gör man frågan om hur tonåringar ska stanna kvar till en gemensam fråga för lärare, chefer – och tonåringarna själva!
Kvalitet behövs i alla delar av vårt arbete, och är kulturskolans adelsmärke!