Tillsammans i en ny tid
Tillsammans står vi upp för ett öppet samhälle där kärlek och tolerans ska segra.
April ramlade in med buller och bång. I min värld och i landet Sveriges. Det finns dagar som man för alltid kommer att ha som ett minnesmärke och referera till som innan och efter.
I omvälvande tider blir kulturuttryck en starkt samlande kraft och vi förenas i sånger, bilder, uttryck och gester som blir gemensamma symboler och tröstande riter. När jag vid avslutningen av rikstinget för västerländsk konstmusik på Berwaldhallen efter en lång dag slog mig ner för att lyssna till Radiosymfonikerna med Filip Draglund som trumpetsolist, blev jag starkt berörd. Det finns något så fantastiskt mäktigt med en symfoniorkester. Självständiga individer har utvecklat en stor instrumentskicklighet som de väljer att använda i ett exakta och komplicerade samspel för att göra verket rättvisa. Det blir en stor manifestation över vad som kan åstadkommas när människor samarbetar. Varje vecka samlas tusentals barn till orkesterövning. Ibland blir det ett flow och en kick som belöning. Ibland är det falskt, skrälligt och jobbigt. Det behövs inspirerande upplevelser som hjälper att till att hålla visionen levande.
När katastrofen slog till och en vettvilling rev upp ett sår i vår Drottninggata den där fredagen i april ställde sig svenska folket upp och sa ifrån. I ett ordlöst inkluderande uttryck med blommor och enkla gester blev budskapet
starkt och tydligt: Tillsammans står vi upp för ett öppet samhälle där kärlek och tolerans ska segra. I minnesstunden vid stadshuset på måndagen när hela landet stannade upp och stod still en stund, spelade Arméns musikkår Segnale solenne av Christer Danielsson. Vemod och sorg rymdes i de sköra träblåstonerna och tröst och hopp växte med de djupa klangerna med drag av jazzharmonik. I glädje och sorg behöver vi varandra.
I denna tidning får du ta del av intressanta seminarier från rikskonferensen i Östersund. Läs om exemplen från arbete inom projekten Barn på flykt, möt Malin Anderssons filmarbete och ta del av Tobias Karlssons gripande berättelse om att bejaka den man är och det man vill. I reportaget från Angered påminns vi om att kulturskolan ska ge plats för alla. Tillsammans i en ny tid.