Tydliga uppdrag stärker kulturskolan
Frågan om en nationell kulturskolelag har länge varit aktuell. En sådan lag skulle ange en riktning, kunna säkra likvärdighet, långsiktighet och ge kulturskolan den stadga som biblioteken redan har. Men till dess en lag blir verklighet är det såklart ännu viktigare att arbeta med det lokala uppdraget.
Det innebär att kommunens styrning och tydliga uppdrag blir avgörande. Kulturskolerådets nya rapport ”Kulturskolans uppdrag” visar att det fortfarande saknas samsyn kring kulturskolans uppdrag mellan lärare, chefer och ansvariga politiker. Detta är olyckligt – för utan ett tydligt uppdrag hamnar chefer och ledare lätt i kläm. Verksamheten blir svår att leda, följa upp och utveckla när det råder oklarhet om ambitioner, målgrupp eller riktning.
Här har cheferna en central roll. Det behövs en dialog med ansvarig politisk nämnd för att diskutera om uppdraget är tillräckligt tydligt eller behöver revideras. Uppdraget bör svara på frågor som: Vad vill vi med kulturskolan? Vilka målgrupper ska prioriteras? Vilken utvecklingsriktning är viktig för framtiden? Vilka verktyg behöver vi för att skapa den bästa kulturskolan?
Men det är lika viktigt att dra en tydlig gräns: hur verksamheten ska nå dessa mål måste vara en fråga för professionen. Det är chefer och pedagoger som bäst vet hur undervisningen kan utvecklas i praktiken.
Samspelet mellan politik och profession behöver därför bygga på tydlighet i vad som ska uppnås, men också respekt för tjänstemannens ansvar för hur det sker. Ett sådant samspel är nödvändigt för att kulturskolan ska kunna fortsätta vara en stark kraft för ungas kulturutövande. Mina tankar kring detta utvecklar jag i en debattartikel på Dagens Samhälle.
Många kulturskolor arbetar nu med att ta fram lokala kulturskoleplaner där man involverar personal och barn och unga i framtagandet. Det tror jag är ett väldigt bra sätt att skapa delaktighet och inflytande för att tillsammans utveckla verksamheten och skapa den bästa kulturskolan för våra barn och unga!
